Ja, det blev inte någon ny fart på bloggen efter september 2018, hösten blev inte som jag hade planerat men sånt är livet och nu är det sommar o sol och jag har fyllts av nya och nygamla framtidstankar. Jag har ju som många märkt inte jobbat på väldigt länge men nu börjar det utkristallisera sig vad jag faktiskt ska göra i framtiden, mer om det kommer (kanske, när jag hinner :)).

På hästfronten så har Reo flyttat hem till gården efter att ha stått uppstallad i annat stall sedan förra sommaren. Det blev väldigt mycket spring när han släpptes in i flocken. Såpass att gamla Broszka plötsligt blev väldigt trött och helt enkelt stannade och inte följde med de andra längre. De yngre stona upptäckte att de tappat bort sin gamla mamma, de organiserade upp sig och Blenda blev den som gick och hämtade mamma och Brisa den som höll undan Reo (han var inte "dum" överhuvudtaget mot någon men de ville hålla honom på avstånd och det var stona som hade jagat honom). Det var häftigt att få se hästarna organisera sig, växa med uppgiften och ta ett ansvar i flocken som de aldrig behövt tidigare. Det tog någon dag, sedan var Reo en i gänget och nu är de alla tighta med varandra och alla trivs med alla.  

Under våren har jag gått en lång kurs i långsamt tempo för Anne och Joanna på relationstraning.se och jag har fått massor med bra input och idéer. Jag har inte tränat särskilt mycket eftersom nästan allt jag gör är i sällskap med mitt barn men jag tänker träning och tänker häst igen och det är fantastiskt roligt. Joanna träffade jag förra sommaren på Peggy Hogan-kursen och nu iår har jag varit två vändor hos Anne, senaste gången helgen som gick och det ska jag skriva mer om nu!

Ja, helgens kurs, wow! Plötsligt fick jag ihop alla mina intresseområden! Klickerträning, veterinärmedicin, beteendeproblem, fysioterapi och möten med supertrevliga människor (säkert fler saker också men nu kom jag inte på fler). Kursen hette "rörelseberikning för häst och människa" och den titeln säger egentligen bara en liten del av vad vi faktiskt gjorde men vi hittade våra egna och hästarnas kroppar genom att röra på oss kan man väl säga, och använde belöningsbaserad träningsmetodik för att få hästarna att röra sig och utforska sina kroppar och framförallt "känna" sina kroppar. Proprioception var ett av helgens mest använda ord, googla det om du inte vet vad det betyder. Så om ni numera kommer att hitta mig balanserandes, helst barfota, på allt möjligt (igår en stenmur hemma & stockar i skogen, idag en pool-noodle i köket) samt sittandes på golvet när jag äter så beror det på att jag har fått en aha-upplevelse. Hästarna lär också få en del grejer inslängt i hagen framöver :)

Nu ska jag sova!

Reo och Blenda kollar in varandra när de hade sprungit klart: